Igår kväll mådde jag inte alls bra. Jag känner att jag mår så dåligt både fysiskt och psykiskt av det här. Jag är livrädd över att vara gravid. Även om det enda jag vill är att få en frisk och levande bebis i december. Det rädda tar över mitt liv. Jag vill att det ska vara roligt och mysigt och vara gravid, inte skrämmande. Jag kan inte förstå att vi måste behöva gå igenom så här mycket jobbigt. Kan det inte bara flyta på? Vi har väl det jobbigt nog ändå.
Efter blödningen så känns det som att jag känner efter extra mycket om jag har några symptom. Jag tycker att de har försvunnit. Men det har de ju inte. Kanske jag bara mår lite bättre eftersom jag bara går hemma och sover när jag behöver. Förra veckan tyckte jag att illamåendet blev starkare. Nu har istället hungern kommit tillbaka. Den där som vill bli matad varannan timme. Det är ju också bra såklart. Kanske jag bara ätit dåligt under några dagar nu så kroppen behöver ta igen det. Den lägger det extrema illamåendet åt sidan så jag kan äta upp mig igen. Men illamåendet finns ju där. Som i morse när jag vaknade. Höll på att kräkas innan frukosten. Men sen vet jag inte om det bara har med min dumma mage att göra. Jag kan bli illamående när jag behöver göra nr2. IBS-mage. Hurra! Eller om det är mitt magmunsbråck som gör det. Men jag kände mig även yr så jag tänker att det hade med bebis att göra också. Efter yoggi och müsli kändes det lite bättre. Sen två timmar senare skrek magen efter en macka. En muffins ville den också ha. Jag bakade så goda chokladmuffins igår. Mmmmmmm.
Jag funderar på att skaffa en doppler för att lyssna på bebisen hjärta. Men det är kanske dumt för man kan bli mer nervös över det tydligen. Det kan vara svårt att hitta hjärtljuden. Sambon förbjöd mig att skaffa en sån. Så ja, det är kanske bättre att vänta på att få känna fosterrörelser. Angående fosterrörelser så kände jag några såna med Edda runt vecka 17 först. Eller det var vad jag trodde i alla fall. Nu blir jag lite osäker för jag tycker mig känna exakt samma sak redan nu. Det borde ju vara omöjligt. Det gör mig lite nervös över att det jag kanske kände då berodde på det negativa som hände och att samma sak ska hända igen. Men så får jag inte tänka. Moderkakan har ju inte ens tagit över helt ännu så det finns väl ingen risk att navelsträngen ska ha knutit sig igen. Sån otur kan man väl ändå inte ha? Jag längtar tills man kan se bättre på ultraljud så man kan mäta flödet i navelsträngen. Någon som vet när man kan se det? Man borde kunna se det på RUL. Är så besviken att barnmorskan inte tittade på det i somras. Inte för att man hade kunnat rädda henne kanske. Eller? Idag kan man ju faktiskt göra operationer genom livmodern. Hur det går till har jag ingen aning om.
Igår testade jag att gå till affären. Jag kände mig yr och illamående. Sen tyckte jag att det kändes konstigt i nedre delen av magen också. Som ett tryck nedåt och att det gör lite ont när jag går. Känns ju sådär bra. Men kanske det bara är som livmodern växer mycket nu. Den börjar väl så smått att vandra uppåt nu. Eller så är det bara ömheten efter blödningen som satt kvar. Idag tycker jag nog det känns lite bättre.
Jag ringde och sjukade mig idag också. Jag får så dåligt samvete. Men jag mår verkligen inte bra. Kanske är det mest psykiskt jag mår dåligt. Det gör kanske i sin tur att jag mår dåligt fysiskt. Som trötthet och yrsel. Jag funderar lite på om jag har en nerv i kläm i nacken. Har märkt på senaste tiden att jag inte kan ligga och sova på mage. Blir yr, illamående och blir frusen. Känns väldigt märkligt och otäckt. Sen märker jag att det känns som att benen och armarna domnar bort när jag ligger på vänster sida. Det som är min favoritsida. Vad kan detta bero på? Känner mig nämligen lite öm över den översta kotan. När jag känner mig yr och trycker till där så tycker jag det försvinner. Kanske bara som jag får för mig.
Nu ska jag nog vila en stund. Blir lite trött efter frukost nr2. Får se vad jag kan hitta på för maträtter idag. Har fortfarande inget speciellt sug efter mat. Det som är godast just nu är baguetter med massa gott i. Som mimosasallad, ost, gurka, tomat och oliver. Känns nyttigt. Kanske det blir en smoothie. Måste nog försöka äta något mer proteinrikt nu när jag känner stor hunger. Det har varit svårt att få i sig när jag mått som mest illa. Nu äter jag ju inte kött men bönor och linser är inte heller så lockande. Sojabönor däremot är ganska gott. Tofu kan man alltid gömma i en smoothie eller något annat. Eller kanske jag borde göra en soppa på massa nyttigheter. Bara att svälja. Vi får väl se. 