Titta!!! Vi är på 2-siffrigt. Hurra! Det känns bra och spännande. Det går framåt i alla fall även om det går långsamt. Dagarna sniglar sig på men snart är det redan juni. Det känns som att jag fortfarande är i någon bubbla. Kanske jag kommer ur den när jag börjar må bättre igen. Igår var nog värsta dagen. På vägen hem i bussen så höll jag på att kräkas flera gånger. Jag var nära att hoppa av bussen. Men jag orkade inte vänta på en ny. Jag satt och andades med öppen mun och såg nog dum ut. Men det brydde jag mig inte om. Jag ville bara hem. Sen kände jag mig yr också. Jag hade inte kunnat äta ordentligt på hela dagen. Bara fått i mig någon macka och smoothie. Men det är ju klart bättre än ingenting. När jag kom hem kändes det så skönt. Jag mådde lite bättre en stund men sen när illamåendet kom tillbaka så hittade jag inget att äta. Att gå till affären gick inte.
I morse hade jag sådan ångest för att åka till jobb. Det tar ca 45 minuter med buss. Som tur är byter jag buss en gång och får gå ut och andas lite. Men det är jobbigt ändå. Mycket folk med mycket lukter. Blä! Idag var jag så smart att jag tog en Postafen innan frukosten. När jag sen hade hoppat av bussen och skulle gå den sista biten till jobb så började jag faktiskt må lite bättre. Det kändes som en lättnad. Så nu får det bli Postafen varje gång jag ska jobba. Även om de inte hjälper helt. Någon som har testat Lergigan Comp som man kan få av läkare? De ska ju vara bättre. Men jag vill ju egentligen inte äta några tabletter. Men jag kan ju inte sjuka mig varje dag jag mår så här. Även om det kändes så i morse. Jag känner att jag inte orkar detta. Men Postafen tar bort udden av det värsta.
Jag är så glad för de forum jag hänger i. De hjälper en så mycket. Skönt att skriva av sig. Igår startades en hemlig grupp på Facebook för oss som följts åt i april. Först tyckte jag det var så kul att få se alla men så fick jag sån ångest för att visa vem jag är. Kanske beror det på att jag har skrivit så länge i den här bloggen om allt som hänt oss. Jag känner mig väldigt utlämnad här. Om folk helt plötsligt skulle få ett ansikte på vem jag är så skulle jag inte känna mig bekväm längre. Kanske är det någon man känner? Kanske är där någon som vet vem jag är? Kanske folk skulle gå på stan och känna igen mig? Jag vill inte bli igenkänd genom bloggen och IVFen. Det vill jag ska vara hemligt. Så kanske det är därför jag drar mig för att gå med i denna grupp. Men kanske det kommer någon dag. 
Idag är det äntligen fredag. Som jag har längtat. Tyvärr är jag bara ledig imorgon men det är bättre än ingenting. Sen ska jag jobba 4 pass för att sen vara ledig 5 dagar. Behöver jag säga att jag längtar tills dess? Det ska bli så otroligt skönt att inte ha några måsten. Jag ska försöka ta det lugnt imorgon men jag vet hur det brukar kännas när jag är ledig. Det kryper i kroppen och jag måste hitta på något. Vilket då kommer att innebära att jag tar ut mig helt och är ännu tröttare på söndag. Nej vila får det bli.
Hoppas ni alla får en mysig helg!!! 
