Om 5 veckor går vi på semester. Det är ingenting. Det är nära nu. Men tanken slog mig precis att det antagligen blir 4 året i rad som jag kommer att må dåligt.
2012 – Vi hade precis förlorat Edda. Jag fick 2 veckors sjukskrivning men sen inte mer. 4 veckors semester blev i ett vacuum. Jag minns att både jag och min man satt i en sommarstuga och stirrade ut i tomma intet och försökte dämpa sorgen med diverse alkohol och cigaretter. Fy fan!
2013 – Jag hade precis blivit skrapad efter ett konstaterat MA. Sorgen var åter stor igen och semestern blev inte alls vad vi hade tänkt oss. Det som ska vara en fantastisk tid tillsammans där man ska hitta på en massa roliga saker och umgås med familj och vänner.
2014 – Jag hade opererat bort min gallblåsa i februari. Men hade fortfarande kvar en sten i gallgången som gav mig kramper till och från. I juni gjorde de ett misslyckat försök med att få bort den så hela semestern gick jag runt och var rädd för att få ont och vågade knappt åka iväg någonstans.
2015 – Bäckensmärtor som oftast kräver morfin. Hur roligt kan man ha? Kommer jag våga och framför allt orka hitta på något roligt? Jag är tveksam.
Vad är detta för liv? Jag blir så fruktansvärt bitter. Dessutom har all sjukskrivning gjort så att jag inte har haft råd att spara undan några pengar så vi har råd att göra något speciellt.
Vad ska ni hitta på i sommar? Vi har i alla fall bokat in 2 veckor i en sommarstuga. Jag skulle vilja åka på utflykter och hälsa på vänner. Vi får se hur det går med det. Dessutom hade vi bestämt att jag skulle ruva på ett eller två embryon under semestern. Lite skönt och avslappnande sådär. Men nu verkar den planen ha rasat.
Jag rasar! Jag orkar snart inte mer…
