Igår var jag hos kuratorn igen. Det var ett tag sen. Det kändes väldigt bra. Nackdelen med att det går så lång tid mellan gångerna är att man har så mycket att prata om. En timme går snabbt. Tyvärr får jag vänta 4 veckor till nästa gång igen eftersom hon nu ska ha semester. Men så blir det ju på sommaren.
Vi pratade mycket om att jag känner mig nedstämd. Vilket kanske inte är så konstigt. Jag har pausat livet och väntar på en operation. Det enda jag vill är att bli frisk och få göra nästa IVF-försök. Allt annat där emellan känns bara likgiltigt och tråkigt. Lite mer än en månad till, sen kan jag kanske fortsätta med livet. Man får hitta på småsaker att se fram emot under tiden.
Vi pratade om saker som gör mig glad. Resor kom jag fram till. Då tyckte hon vi skulle planera en ny sån. Jag och min man har sagt att vi ska åka på bröllopsresa om vi misslyckas med nästa IVF. Vilket vi inte ska. Kuratorn menade på att det är ju bra att passa på att åka utomlands innan bebisen kommer. För sen är det svårare. Jag som tänkt ta det lugnt när jag blir gravid. Men jag kan ju inte låsa in mig i 9 månader bara för att jag är rädd. Då blir jag ju deprimerad av det. Vi får se helt enkelt.
Vi pratade även om att jag har svårt för att finna glädje i vardagen. Jag känner mig sällan glad. Alltid är det något som gör mig antingen ledsen eller arg. Ibland vet jag inte ens varför jag känner mig ledsen. Jag har heller ingen ork att göra något roligt. Men när jag väl gör det så känns det inte roligt. Jag tänker genast på nästa steg som kan få mig att må bättre. Mycket har nog med barnlösheten att göra. Jag blir matad med familjeaktiviteter överallt. Helst på Facebook. Alla gör roliga saker med sina barn. Det är nog det enda som kan få mig att bli glad. Att få ett barn och göra roliga saker med det. Jag känner mig så ensam.
Nej nu ska jag jobba vidare! 