Hej!
Det var skönt att ha paus i några dagar. Det känns bra att fokusera på annat ett tag. Märkte igår kväll när jag satt och läste ikapp lite bloggar att det fick mig att må dåligt. Så kanske jag har svårt för att läsa om andra som mår lika dåligt som jag själv just nu. Så kanske jag bara håller mig till mitt eget bloggande. Sen bara läser när jag verkligen orkar. Vi får se.
Idag ringde läkaren. Det första han säger är att han hade ringt mig förra veckan utan att få svar. Ahhh! Tror det var när jag låg och vilade. Mådde lite dåligt. Ja ja! Nu fick jag i alla fall prata med honom. Han sa att där fanns stenar kvar. Neeeeeej! Men att de var så små så de borde verkligen komma ut av sig själv. Om jag haft mycket ont den senaste tiden eller hemskt gärna vill göra den här ERCP´n så skulle jag kunna få göra det. Men jag har faktiskt inte haft så speciellt ont. Det som gör ont kan lika väl vara såren som känns fortfarande. Det har ju bara gått 5 veckor. Så med tanke på att jag inte får göra den där operationen sövd, eftersom det kräver större resurser och längre väntetid, så bestämde vi att jag skulle avvakta med den. Jag får ångest bara jag tänker på den. Dessutom kan man må sämre efteråt än vad jag gör nu. Man kan få inre blödningar och inflammation i bukspottkörteln. Det vill jag gärna undivka. Så han tyckte att jag skulle köra igång med IVFen eftersom den verkar vara viktig för mig. Jag kommer att få följa upp med blodprov för att se så att levern mår bra. Det känns som en bra plan. Jag sa att jag hade ångest över åldern. Då svarade han att det är väl inte så farligt. Att jag har gott om tid på mig ännu. Det var ju snällt.
Tack för era kommentarer på mina tankar om att köra igång nu eller vänta. Båda känns rätt eller fel om man tänker så. Jag tror att det blir rätt att köra igång nu. Jag har inte gjort en IVF sen förra våren. Så livmodern är nog mer än redo. Något som däremot aldrig kommer att vara helt redo är huvudet. Så då kan det faktiskt kvitta om jag kör igång nu eller senare. Rädslan kommer alltid att hinna ikapp mig. Därför har jag bestämt mig för att kontakta min kurator igen. Hon som jag gick till efter Edda. Hon hjälpte mig mycket. För mitt värsta problem är just rädslan. Det känner jag nu när det börjar närma sig. Jag har bara tänkt på själva behandlingen, inte vad den kommer att resultera i. En graviditet. Hjälp! Men jag måste göra det här. Jag måste få bli gravid igen. Våga!!! Kommer jag att må för dåligt psykiskt eller fysiskt så finns det hjälp att få. Så får det bli!!! Jag ska bli mamma på riktigt nästa år. Ja eller kanske i slutet av detta. Vem vet! Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag frågade läkaren om jag behövde kolla upp min sköldkörtel efter operationen. Det var ett tips jag fick av någon. Men det trodde han verkligen inte att det skulle behövas. Det var jättebra att diskutera med honom. Han skulle i värsta fall fråga sin kompis som var sköldkörtelexpert. Det var ju också snällt. Sen frågade jag om det var ok att ta t ex Imodium mot min dåliga mage. Det var det. Känns bra att ha något om magen verkligen krånglar. Förra veckan fick jag ju panik. Kanske det skulle vara bra att även börja äta mina fröer Vi-Siblin igen. De ska neutralisera magen. Det kanske är bra att ta när man är gravid också. Det ska fungera för oss med IBS. Förra året när jag testade tyckte jag att jag fick ont i magen av det. Men det var kanske bara gallstenarna som bråkade redan då. För det har de nog gjort sen jag var gravid nu sist.
Så nu väntar jag på mensen som borde komma runt den 4 april. Men jag har faktiskt ingen som helst aning om när jag hade ägglossning denna gång. Tror ni den uteblev? Eller var jag bara upptagen med en massa annat att jag missade den?
Nu ska jag fixa med bruttolöneavdragspappren så de kommer iväg lagom innan behandlingsstart. Image may be NSFW.
Clik here to view.